Den lilla handen är först knuten, sedan öppnas fingrarna och samma rörelse upprepas. ”Ja, det är en lampa”, säger jag. Barnet i min famn tittar på mig, upprepar samma tecken och pekar på lampan. Så här började jag kommunicera med min äldste. Jag pratade och använde tecken som stöd. Då började ett tidigt skede i kommunikationen, eftersom barnet kan uttrycka sig med händerna betydligt tidigare än med sitt tal. Jag minns hur det kändes så underbart och häpnadsväckande att en 6 månader gammal baby kunde kommunicera med sin pappa. Jag kunde inte ens ana hur viktigt det skulle vara för framtiden.
När våra blickar möttes lyfte han omedelbart upp händerna med ett lyckligt uttryck och tecknade ’ny cykel’. Jag fick ju riktigt tårar i ögonen
Stödtecken är enskilda tecken som används samtidigt som man talar eller som stöd för talet. I början av min karriär besökte jag flera familjer och dessa familjers daghem för att lära ut stödtecken. Jag hade besökt en familj redan fem gånger för att undervisa i stödtecken som stöd för en femårig pojke som inte kommunicerade med sina föräldrar på annat sätt än genom att röra på huvudet och peka ibland. Barnet deltog varje gång i dessa träffar och hela familjen var alltid ivrig. Barnet bara satt i stället för att själv delta i kommunikationen, men vi lät oss inte störas av det, utan vi tecknade för fullt. Den sjätte gången då jag kom till träffen var det plötsligt den här lilla pojken som öppnade dörren. När våra blickar möttes lyfte han omedelbart upp händerna med ett lyckligt uttryck och tecknade ”ny cykel”. Jag fick ju riktigt tårar i ögonen.
Tecknen är till nytta för hela gruppen
Inom småbarnspedagogiken används redan mycket rörelse med till exempel musik och ramsor, och man hittar på beskrivande lekar och danser för sånger. Tänk om daghemmets anställda skulle kunna tecknen och de rätta tecknen skulle kopplas till sångerna? Då skulle alla lära sig tecken, även om bara ett eller två av barnen i gruppen behövde dem i sitt dagliga liv. Att lära sig tecken stärker också barnens kommunikation sinsemellan. En gång när jag lärde ut tecknen i en sång hade ett barn senare berättat hemma att hon fått ”en kompis med händerna”.
Till tecknens viktigaste fördelar hör att de alltid följer med. Man behöver inte komma ihåg att ta med händerna, till skillnad från till exempel en kommunikationspärm, surfplatta eller liknande. Stödtecknen minskar ångesten för att tala och det blir lättare att uttrycka sig. De hjälper en att bättre komma ihåg vad som har sagts och lyfter fram det allra viktigaste i det som sades. När man tecknar blir också vuxnas tal automatiskt lugnare och tydligare då man måste fundera på vad man säger. På så sätt gallrar tecknandet redan i sig bort allt överflödigt från budskapet och mottagaren kommer bättre ihåg det väsentliga.
De språkliga färdigheterna som mitt barn fick som baby och som stärktes med stödtecken fick verkligen långtgående rötter, eftersom min äldste slutligen först i gymnasiet konstaterades ha medelsvåra lässvårigheter. Starka språkfärdigheter och förståelse har gjort det möjligt för honom att studera utan rädsla för att det är svårt och därför började lässvårigheterna synas först vid 16 års ålder. Ja, en gång i tiden visste jag verkligen inte hur stor inverkan stödtecknen kunde ha.
Hej!
Jag heter Marica Hildén och jobbar som reporter på Yle Västnyland. Jag är intresserad av att göra radioinslag och webbartikel om tecken som stöd efter att ha pratat med en föreståndare inom småbarnspedagogik på ett daghem i Raseborg. Hon sa att allt flera barn behöver tecken som stöd i sin kommunikation och då pratar hon inte om barn med en funktionsnedsättning, utan om barn i allmänhet. Jag undrar om det finns någon forskning eller annat material som visar att allt fler abarn inom småbarnspedagogiken eller grundskolan behöver tecken som stöd?