År 2015 fanns det 546 100 elever i grundskolan. Av dessa var 16 procent av eleverna i behov av intensifierat eller särskilt stöd. Detta är den primära elevgrupp som Valteri har som uppgift att stöda. År 2016 besökte Valteri Skilla 30 kommuner runtom i Svenskfinland. Sammanlagt gjorde vi knappt 100 handledningsbesök, ordnade stödperioder för elever med funktionsnedsättningar och fortbildningar för de här elevernas personal.
Nyligen har OAJ slagit larm om att skolorna inte klarar av barn med särskilda behov och att det inte längre räcker med enbart pedagogiska insatser utan att även habiliterande insatser krävs. Forskaren Terhi Ojala som intervjuat lärare för sin doktorsavhandling konstaterar att lärarna ofta känner att de lämnas ensamma och att de inte vet hur de ska undervisa barn med psykisk ohälsa. Som skola och resurscenter med elever med både mer och mindre omfattande funktionsnedsättningar är det här ett mycket bekant scenario som vi tyvärr allt för stöter på.
De elever som vi inom Valteri idag jobbar med har allt från en syn-, hörsel eller motorisk funktionsnedsättning till en mer komplicerad sammansättning av flera olika slags nedsättningar. Dessa elever har antingen rätt till heltidsundervisning vid vår skola, handledningstjänster eller stödperioder vid skolan, där skoldagen består av både undervisning och habilitering. Samtidigt fungerar framför allt stödperioderna som ett utmärkt forum att träffa andra barn och unga med liknande funktionsnedsättningar.
Det som oroar oss är verksamhetsförutsättningarna efter den stora vårdreformen. Nu ser vi en stor fara i att de många olika aktörerna som står för den svenskspråkiga habiliteringsbiten glömts bort och att det inte jobbas för att deras svenskspråkiga produktion och sakkunskap bevaras också efter reformen. Elever med särskilda behov behöver inte en, utan flera olika serviceproducenter. I annat fall är det svårt att bygga upp och utveckla den skolgång, handledning och de stödperioder som våra elever med annorlunda inlärningsförutsättningar är i behov av.
