Inom småbarnspedagogiken uttrycks acceptans och inkludering i små men betydelsefulla stunder i vardagen. Hur tar man emot barnet på morgonen? Hurdan situation kommer hen till och hjälper en vuxen hen att delta i morgonsamlingen, gemensamma aktiviteter eller lekar? Är en vuxen med som ett tryggt exempel som berikar interaktionen och hjälper med att lösa konflikter på ett konstruktivt sätt? Märker de vuxna om någon försynt utesluts från gemensamma lekar? Och framför allt, hur förhindrar man att någon lämnas utanför?
Avskaffa hinder för delaktighet
Att föräldrarna och personalen inom småbarnspedagogiken bekantar sig med varandra intensifierar samarbetet och skapar ömsesidigt förtroende. Gemenskapen i bostadsområdena, mötesplatser för familjer, familjeklubbar, öppen småbarnspedagogik och stödtjänster med låg tröskel stärker familjers delaktighet och välbefinnande.
I de styrdokumenten för småbarnspedagogiken betonas att barnens åsikter ska beaktas i planeringen av verksamheten och att barnet ska höras i beslutsfattandet. Utöver möjligheterna att påverka ska utgångspunkten för delaktigheten i småbarnspedagogiken vara barnets välbefinnande, tillhörighet till gemenskapen och möjlighet att fungera i grupp.
Det är också viktigt att säkerställa delaktigheten för barn som behöver stöd och sträva efter att beakta att hindren för delaktighet avlägsnas eller sänks särskilt för dem som är i den mest sårbara ställningen. Upplevelser av utanförskap och ojämlikhet kan uppstå redan hos små barn och påverka deras senare uppfattningar om sig själva och sina erfarenheter av att bli accepterade i olika gemenskaper och grupper.
Förmåga att identifiera barnens olika sätt och färdigheter
Atmosfären i gruppen stärks av respekt för andra och positiv social interaktion i olika situationer. De vuxnas inbördes sätt att interagera och bemöta varandra på ett respektfullt sätt fungerar också som ett gott exempel för barnen. Förmågan att identifiera barnens olika sätt och färdigheter i att interagera med varandra ger fostraren information om vilka saker det vore bra att fästa uppmärksamhet vid, och med vilka metoder man kunde stöda sociala färdigheter och att ansluta sig till andra samt förebygga ensamhet. Med hjälp av sociala berättelser kan en vuxen öppna upp barnets förståelse för hur en kan uttrycka saker för andra på ett bra sätt, och barnet får modeller för hur en ska agera i olika sociala situationer. Den vuxnas uppgift är att vara närvarande, koncentrera sig på barnet och ge trygghet genom att vara tillgänglig och hjälpa vid behov.
I en positiv atmosfär stärks upplevelsen av stöd från gruppen och barnen i gruppen kommer närmare varandra. Barnet är lyckligt när någon ser fram emot att hen kommer till daghemmet även i dag och hen får ett bra mottagande där. En varm atmosfär i gruppen och goda känslomässiga färdigheter förebygger utmanande situationer och ger också barnet styrka att bemöta dem.
Klarar vi av att vara vänner?
Den sociala grunden för delaktighet bygger på erfarenheter av att man blivit hörd och sedd. Om en har fått uppleva exempel på hur en blir behandlad och hur det känns att vara accepterad kan en lättare acceptera andra. Goda lek- och interaktionsfärdigheter uppstår dock inte av sig själva, och fostrarna blir ofta tvungna att söka lämpliga tillvägagångssätt för att hjälpa barnet att komma med i gruppen på ett godtagbart sätt. Att skapa en alla får vara med-kultur kräver att den vuxna har färdigheter i och känslighet för att identifiera problem med till exempel interaktion och sociala färdigheter. De vuxnas stöd och hjälp för att möjliggöra deltagande i gemensam verksamhet är av största vikt för att alla i gruppen ska kunna uppleva att de är betydelsefulla och en del av gruppen.
Olikhet och att någon avviker från en eller annan allmän norm eller majoriteten innebär inte att det finns något i individen som behöver korrigeras. Att beakta individualitet och reagera på stödbehov är sätt att stärka och möjliggöra delaktighet. Gemenskaps- och samarbetspraxis samt praxis för positiv interaktion förebygger upplevelser av utanförskap, värdelöshet och ensamhet och skapar möjligheter till trygg samverkan och stärkt självkänsla.
