Lade du i somras märke till att tennissockor i sandalerna är på modet igen? Kan vi utgående från det här säga att de som inte övergett trenden sedan 80-talet har varit föregångare och trendsättare? Kunde samma tankemönster också tillämpas på bedömning? Man kan ju fråga sig om det lönar sig att ge sig i kast med alla reformer om saker ändå har en tendens att återkomma.
Spelar det någon roll att de där strumporna och sandalerna från 80-talet under årens lopp har förlorat sina bästa egenskaper, kanske också sin fräschör? Vem märker väl ens om strumpornas två ränder fått sällskap av en tredje, eller om plasten i sandalerna har ersatts av material som utvunnits ur haven och är etiskt acceptabelt.
Med individen i fokus
I mitt jobb som handledande lärare ser jag många skolors, klassers och lärares vardag. I den här vardagen förekommer också bedömningsarbete i många skepnader. Det är tråkigt att bedömningen alltför ofta sker främst i form av prov, även om det skulle finnas många andra metoder att tillgå.
Det står alldeles klart och vi vet alla att inte alla elever presterar bäst när de skriver prov. I värsta fall kommer någon helt oförberedd – och resultatet blir vad det blir. Det är inte heller något ideal att eleverna pluggar som galningar kvällen innan provet och efteråt glömmer bort allting lika snabbt som de memorerat det. Det här är varken bra eller djupinlärning.
Bedömning kan göras på så många sätt
Som tur är finns det många skolor och lärare som redan har hittat också andra sätt för eleverna att påvisa och mäta sina kunskaper. Exempelvis beskriver uppsatser, forskningsprojekt, analyser och recensioner väl hur eleverna har tillägnat sig kunskapen. Också tal, diskussioner, debatter och paneler fungerar väl och är, precis som ovannämnda verktyg, viktiga färdigheter att ha också i framtiden. Och vad säger att en prestation inte kan göras till exempel i form av en videodagbok där eleven begrundar sin egen lärprocess?
Allt det här förbättrar också förutsättningarna för att de mångvetenskapliga lärområdena ska bli verklighet och vägleder samtidigt eleverna till ett regelbundet och långsiktigt arbete. Om inte alla elever är i sitt esse när de skriver prov, är inte alla heller naturliga talare eller skribenter. En fungerande helhet när det gäller bedömningen kunde uppstå just genom mångfalden, så att eleverna har möjlighet att visa sina kunskaper på många sätt, antingen enskilt eller tillsammans med en kompis och med utrymme även för själv- och kamratbedömning.
Kontinuerlig utveckling
Bedömningsfrågor är något som väcker diskussion och tankar också i Valteriskolan, och vi har en stark önskan och vilja att utveckla bedömningsarbetet. Och eftersom det ingår i vår arbetsbeskrivning, delar vi gärna med oss av de erfarenheter vi gör och de modeller vi skapar.
Det kontinuerliga utvecklingsarbetet kring bedömningen sker såväl inom Valteri som genom ett aktivt deltagande i regionala, nationella och internationella bedömningsfortbildningar och utvecklingsprojekt.
